Detta fantastiska universum, Permaneo Humanus.
Här hittar du karaktärerna och platserna från böckerna. Karaktärerna och platserna som är av betydelse för berättelsen får här en kontext och en djupare bakgrund beskriven.
Här hittar du karaktärerna och platserna från böckerna. Karaktärerna och platserna som är av betydelse för berättelsen får här en kontext och en djupare bakgrund beskriven.
Hon är en 28-årig kvinna som är gift med Douglas Young. Till vardags arbetar hon som inredningsarkitekt på ICON International Designs i det kommersiella distriktet i New Horizon. Hon har jobbat med detta i över tio års tid och har en mindre chefsposition på företaget. Hon är mycket omtyckt bland personalen och är alltid noga med att bidra till en positiv arbetsmiljö så mycket hon kan. Catherine är en mycket glad och varm person som älskar att hjälpa andra och den senaste tiden har hon varit hos William och Sonya Young djupt ute i planländerna och hjälpt dem med diverse hushållsarbeten. Hon älskar verkligen sin man och längtar efter den dagen då Douglas återkommer från sin långa tjänstgöring ombord på Demanthosstationen.
Han är en positiv och glad man som alltid vill göra rätt för sig. Han är något naiv och rätt så klumpig av sig ibland. Han växte upp i planländerna
långt utanför New Horizon i en kärleksfull familj där hans föräldrar, William och Sonya Young, gav honom och hans bror Thomas en fin och kärleksfull
uppväxt. Eftersom hans far jobbade som antikvarie med inriktning på det klassiska 1900-talet dröjde det inte länge innan Douglas fick ett stort intresse
för populärkulturen från det seklet.
Han absorberade det mesta och fick snabbt en förkärlek för filmer och spel men även små dockor i plast som föreställde fantasieggande utomjordingar. Detta
gjorde att han i tidig ålder blev intresserad av rymden. Han mor, i sin tur, jobbade länge som barnmorska i ett av sjukhusen i närheten och hon var en
varm och kärleksfulla kvinna som spred glädje omkring sig. Efter att ha slutfört sina studier inom astrofysik på James Matheson-universitetet i Nya
Amsterdam svarade han på en annons där de sökte klass-A2 astrofysiker.
Douglas och hans fru Catherine hade precis köpt ett hus och han lockades av den höga lönen som jobbet erbjöd. Han missade dock en viktig detalj i
jobbannonsen, och det var att för att få jobbet var han tvungen att tjänstgöra som gruvarbetare i åtta månader på jordens första utomjordiska koloni,
Demanthos. Douglas fick tjänsten och hade inget annat val än att ta jobbet som gruvarbetare. Han älskar verkligen sin fru över allt annat och vill ingen
annat än att slutföra sin hemska tjänstgöring så han kan åka hem till sin underbara familj igen.
Fritz Kellner är en gammal man från Germanea (Forna Tyskland) och har arbetat som samlare och antikvarie i hela sitt liv. Han hade ett litet antikvariat i
Berlin men affärerna gick trögt där så han var tvungen att göra någonting för att kunna försörja sig. Det skulle visa sig att hans bror, Wolfgang Kellner,
var en framgångsrik affärsman som hade ett säte på Demanthosstationen och han erbjöd Fritz att komma upp dit och öppna upp en affär ombord på stationen
istället.
Fritz som inte hade någon familj hade inget och förlora och efter ett halvår av förberedelser flyttade han upp till gruvkolonin och har njutit av en
stadig och stabil inkomst i över tjugo år. En av hans mest trogna kunder är arbetaren Douglas Young.
Douglas, som tack vare sin fars yrke, känner sig hemma i miljöer med dammiga samlarobjekt, är inne i affären nästan varje dag och Fritz och Douglas har
sakta men säkert blivit goda vänner. Fritz har aldrig riktigt lärt sig engelska och hans sätt att prata är en salig blandning av tyska och engelska och
för en utomstående kan det låta mycket underligt när han pratar.
Matt är en glad och mycket självsäker man som jobbar uppe på Demanthosstationen som servicetekniker. Det enda barnet till Fred och Wilma Carlsen fick
han tidigt ett driv inom sig att vilja göra någonting meningsfullt med sitt liv. Han hade en tuff uppväxt då hans förändrar skilde sig när han var mycket
ung. Om inte det räckte så blev han även retad i skolan på grund av att hans föräldrar hade samma namn som de tecknade figurerna i ’The Flintstones’.
Allt detta gjorde honom hård och ännu mer målmedveten att lyckas bli någonting i sitt liv. Allt detta ändrades i tonåren då hans mor gick bort i cancer.
Hans far, som var en stabil punkt i hans liv, tog över uppfostran helt och relationen mellan dem blev oerhört djup efter det. Efter att ha hoppat av den
tekniska högskolan i New Havenport kände han att livet saknade riktning och under en längre tid visste han inte riktigt vad han ville göra med sitt liv.
Det ändrades då hans far, Fred Carlsen, fick en chefsposition för rymdtrafiken uppe på Demathosstationen. Eftersom han inte ville vara ifrån sin son
frågade han helt enkelt om Matt ville följa med upp till gruvkolonin och arbeta som servicetekniker där.
Ivrig att göra någonting meningsfullt med sitt liv accepterade han och fick ett jobb där lönen var bra. En av hans äldsta vänner var Douglas Young och när
han fick reda på att han också skulle tjänstgöra där uppe blev han oerhört glad. Med sin far och en av sina bästa vänner på samma plats är livet mycket
gott för Matt Carlsen just nu.
En mäktig vaathkrigare från planeten Vaath. Han kommer ifrån den enda staden på planeten, megametropolen Drax, där hans far, Kaarth R’boss, är den
regerande kungen. Härdad av det oförlåtliga ökenklimatet på planeten har Orloo blivit en hårdför och stark krigare som sätter skräck i sina fienders
hjärtan. Han är en duktig strateg och vet hur han skall agera ute på slagfältet. Det viktigaste för en vaathkrigare är krig och erövringar och att
delta i blodiga konflikter där de får visa upp sin styrka och sitt mod är det som alla vaathkrigare strävar efter.
Det finns många gudar inom den vaathiska kulturen men den allra viktigaste är krigsguden Gu’ul som alla vaathkrigare dyrkar och lever efter. Orloo är
oerhört sträng och brutal mot de i hans omgivning men han låter alltid heder och ära var det som styr alla hans handlingar. Att vara feg, visa rädsla
eller tvingas leva som en slav är ett brott som är värre än döden och det ser inte deras krigsgud på med blida ögon.
Efter att ha varit ute på ett farligt uppdrag tillfångatogs han av den kriminella organisationen, den svarta halvmånen, och fördes till den
intergalaktiska rymdstationen Sh’kaar där han skulle säljas som slav. Här räddades han av ingen mindre än den taniga människan Douglas Young, vars
liknelse han aldrig tidigare hade sett. Tack vare detta hjältemod, där han blev befriad från att tvingas leva som en slav, har Orloo ingått i en livsskuld
till Douglas och han kommer att vara vid hans sida och skydda honom så länge han lever.
William och Sonya Young är Douglas Youngs föräldrar. De möttes i ung ålder i kuststaden Albert’s Cove där William studerade till antikvarie och Sonya hade
precis börjat praktisera som sjukvårdsbiträde på det lokala sjukhuset i staden. Efter att William hade slutfört sina studier gifte de sig och flyttade
till New Horizon där han började arbeta som antikvarie på ett av de lokala biblioteken med inriktning på 1900-talet.
Inte långt därefter fick de två barn, Thomas och Douglas, och efter ett par år bestämde de sig för att flytta ut till planländerna där miljön var mycket
mer lugn och passande för barnuppfostran. William är en storvuxen man men en enorm mustasch som alltid har varit hans signum. En glad man med en mycket
torr humor och alltid beväpnad med en glimt i ögat var han den som Douglas tidigt tedde sig till och formade sin personlighet efter.
Hans mor var en vacker kvinna med ett ungdomligt ansikte och en figur som var atletisk. Hon var ett stabilt ankare i Douglas liv och hon fanns alltid vid
hans sida när han behövde hennes kloka råd. Detta gjorde honom lugn och rofylld i sinnet. Vid vuxen ålder träffade Douglas sin framtida fru, Catherine,
medan han jobbade extra på en av New Horizons tankningsstationer för interstellär rymdfärd och det var kärlek vid första ögonkastet.
William och Sonya älskade Catherine som sin egen dotter och hon hjälpte det äldre paret mycket i deras hus med diverse olika hushållsarbeten. Samma år som
paret firade 50-årsjubileum som gifta fick Douglas reda på att han skulle tjänstgöra på Demanthos-stationen i åtta månader. De var väldigt glada för deras
sons skull och de väntar ivrigt på hans hemkomst så de kan leva alla tillsammans i harmoni.
Dorolib är en Meshha som kommer från planeten Meshharion. Det som utmärker dessa livsformer är att de har tre kön. Dessa är indelade i tre faser under
deras livscykel. Den första kallas M’Be och då lever de som både hane och hona. Efter det går de över till M’Fa fasen och blir honor och slutligen gå
meshhas över till att bli hanar. Denna fasen kallas M’Pa och detta kön har de tills de dör.
Dorolib har en medicinsk bakgrund på sin hemplanet men efter att ha fattat flera ödesdigra beslut i sin ungdom drabbades han av ekonomiska svårigheter och
hamnade så småningom i klorna på den ökända gangstern Bada T’ssk.
Han är numera en slav och tvingas jobba under Badas järnhårda regim. Det är ett fruktansvärt liv Dorolib har skapat för sig själv och fången på Badas
skepp jobbar han som skeppets läkare. Dorolib är oerhört manipulativ av sig och hans personlighet är hal och ogästvänlig. Det sista man skall göra är att
lita på honom då han gör allt för att lura andra för att gagna sig själv.
En galen och fullkomligt livsfarlig gangsterledare som basar över en brokig skara av kriminella skattletare som gör allt för att tjäna snabba krediter.
Bada styr sin besättning med järnhand och de är alla slavar under honom. De få som vågar utmana hans ledarskap lever inte speciellt länge för att kunna
prata om det och hans totalitära styre över besättningen är total.
Bada har sitt ursprung från planeten Oldine, långt ute i Gool’ran-sektorn. På grund av långvariga inbördeskrig mellan de olika klanerna där och en
skenande miljöförstöring är Oldine en mycket ogästvänlig plats att leva på. Detta har format Bada T’ssk och han en lång och muskulös person vars kropp är
härdad av de värsta tänkbara väderleksförhållanden. Han tål det mesta och detta har gjort att väldigt få personer vågar utmana honom då det med största
sannolikhet skulle leda till en säker död.
För ett tag sedan lyckades Bada och hans besättning få tag på koordinaterna till det mytomspunna gravskeppet Anco-Barr-Thei. De hittade det och höll på
att ta del av deras ovärderliga skatter då någon ombord satte igång det interna larmet på farkosten. Vansinnig över den olyckliga händelsen skulle de
precis fly därifrån när de upptäckte och fångade en tanig livsform, vars utseende ingen av dem hade sett förut.
Det skulle visa sig att de hade fångat Douglas Young. Bada T’ssk var fullkomligt vansinnig att de hade gått miste om Anco-Barr-Theis skatter och det enda
de hade var den taniga människan som de hade funnit ombord. Oförmögna att kunna göra någonting annat satte de kurs mot den intergalaktiska rymdstationen
Sh’kaar där Douglas Young skulle säljas som slav.
Han är far till vaathkrigaren Orloo Sann Loarl R’boss och är kung i megastaden Drax. Han är även den som bestämmer över vaath-ordern i staden och är den
hårda och auktoritära ledaren som de flesta invånarna på planeten ser upp till. Kaarths styre är hårt men rättvist och Orloo formade tidigt sin
personlighet efter honom. Han fick fyra söner Orloo, Korm, Groosh och Bantoo och Orloo är den som är äldst i skaran. Korm blev tidigt förvisad från
huvudstaden på grund av flera våldsdåd där han urskillningslöst dödade hundratals oskyldiga personer i staden efter nattens inbrott. Förutom Orloo är det
bara Korm som är kvar i livet men på grund av den senares förvisning och handlingar, som helst saknar ära i det vaathiska samhället, ser Kaarth R’boss
fram till den dag då hans äldste son, Orloo, tar över tronen och styr staden med en hård men rättvis hand. Under den senaste tiden har oroligheter ute vid
Kolaii-tundran, som befinner sig i närheten av det beryktade Gol’Dowin-passet, tvingat Kaarth att skicka ut Orloo på ett mycket farligt uppdrag. Alldeles
för lång tid har passerat sedan Orloo lämnade planeten och Kaarth väntar nu otåligt på att han skall återkomma hem till honom.
Po’chakk Mendoksee är en ökänd slavdrivare som härstammar från planeten Lobu. På samma sätt som planeten Biss i de yttre kanterna av Laam-systemet har Lobu en bunden rotation
runt solen den kretsar kring. På grund av den extrema hettan, som den blåa stjärnan utsätter Lobu för, har deras civilisation helt och hållet koncentrerats till planetens
baksida. Eftersom det alltid är natt där och likheterna med planeten Biss är slående lika har Lobu fått smeknamnet ’Biss midnattssyster’ av galaxens invånare. Den
huvudsakliga arten som lever där har formats av den eviga natten under tusentals generationer. De är långa och gråa, med två armar och ben, och är kända för sina fyra
hypnotiska ögon. Eftersom det är konstant mörker där lobuanerna lever har de exceptionellt bra syn. De kan till och med se mikroskopiskt små och till synes osynliga detaljer
som ingen annan levande varelse är kapabel till. Po’chakk växte upp i multinivå-staden Doolah, som är planetens huvudstad, hos mycket förmögna föräldrar som ägde flera stora
distrikt i utkanten av metropolen. De livnärde sig med att brutalt utnyttja och kontrollera mer eller mindre laglig arbetskraft i staden och Po’chakk var inte sen på att ta
efter hans föräldrars arv. Den lättsamma livsstilen med stora ekonomiska tillgångar gjorde sitt för att forma Po’chakk. Han har för det mesta en vit och exklusiv rock på sig
och har en stab av undersåtar som blint lyder alla hans önskningar. Han fick snabbt dyrbara vanor av denna livsstil och förutom en förkärlek för slavmarknaden samlar han på
ovanliga och dyrbara antikviteter av alla dess slag. Ju dyrare och mer svåråtkomligt, desto bättre. När han var i vuxen ålder lät han konstruera en enorm koloni på den karga
planeten Fierenna men han gick betydligt längre än sina föräldrar när det kommer till att behandla sina undersåtar. Po’chakk har en mörk, sadistisk läggning som ingen i hans
familj har och merparten av hans liv går ut på att köpa slavar så billigt som möjligt som han sedan fraktar till sin enorma slavkoloni på Fierenna. Han använder de flesta
som arbetskraft där men vissa av dem, som på något sätt intresserar honom, utför han bestialiska experiment på för att stilla hans mörka lustar. Med ett outtröttligt driv
att bli rikare till varje pris besöker han många planeter för att se om han kan utöka sin slavverksamhet på något sätt. Han är ett frekvent ansikte på den gigantiska
slavmarknaden Sh’kaar och han har även försökt göra sig ett namn på planeten Vaath. På den senare platsen har det dock visat sig vara mycket svårt för honom att etablera sig
då vaath-ordern inte tolererar personer i Po’chakk kaliber och han har blivit förvisad från planeten flera gånger. Det var på slavmarknaden Sh’kaar som Po’chakk fick syn på
den sista människan, Douglas Young, i en av de gröna energicylindrarna där. Han hade aldrig sett en så underlig och motbjudande livsform förut och han visste där och då att
han skulle ha honom till varje pris. Vilka mörka och bestialiska experiment Po’chakk sedan skulle utöva på den stackars människan, ja det vet han bara själv.
Familjens Golden Retriever.
Denna beryktade vaath-krigare är den yngre brodern till krigar-prinsen Orloo Sann Loarl R’boss.
Varför Korm saknar mellantiteln i namnet som Orloo har beror på att den senare är den som kommer ärva tronen och Sann Loarl betyder ’kungens sanna tronföljare’ på vaathiska.
När Korm var en ung vonn’ka märkte hans far, Kaarth R’boss, att han var omgiven av ovanligt mörka tankar om död och förintelse och var som besatt av dem under dygnets alla timmar.
Kaarth förstod att den hårda träningen för att bli en ärofull vaath-krigare skulle skingra dessa tankar så han lät Korm påbörja träningen tidigare än väntat.
Han lärde sig allting oerhört snabbt och blev mäktigare för varje solpassage som gick, men det var någonting med honom som inte stämde riktigt.
När han blev vuxen och övergick till kehmen’ka-fasen blev hans tillstånd bara värre och värre.
Korm hade ett bottenlöst mörker över sig och hans blodtörst saknade helt och hållet gränser.
Detta var ju naturligtvis inte passande för en vaathkrigare så kungen bestämde att Korm skulle få ett speciellt serum injicerat i sig som skulle minska inflytandet av hans mörka
kehmen’ka-krafter.
Detta serum var framtaget av vaath-orderns underrättelsedivision i Drax och Korm togs till deras underjordiska laboratorium där serumet skulle administreras.
Han låstes fast på en lutande metallbrits med kraftiga energi-kättingar som skydd och experimentet påbörjades.
Hans kropp svarade först inte på behandlingen men efter att flera doser hade injicerats i hans kropp hände någonting fruktansvärt. Korms utseende ändrades och hans ögon blev
alldeles svarta. Han vrålade av smärta och hans ansikte blev förvridet av hat och ilska.
Om inte detta räckte så glödde hans kehmen’ka-krafter på ett sätt som ingen där tidigare hade sett. Det var som om en ny och okänd form av energi pulserade i hans kropp.
Han slet sig loss från energi-kättingarna som om de var gjorda av papper och stirrade på forskarna med ett hat som saknade motstycke i galaxen.
De försökte stoppa honom men det var redan försent för dem.
På ett ögonblick dödade han alla där i en omfattande blodig massaker och försvann sedan spårlöst bort därifrån.
Inte långt efteråt började oskyldiga personer dö i staden under mystiska omständigheter. Detta fortlöpte under lång tid och efter att flera hundra nya offer hade upptäckts
stod de klart vem förövaren var.
Det var kungens son, Korm R’boss, som var mördaren och när allmänheten fick reda på detta hade kungen inget annat val än att förvisa honom från Drax och planeten Vaath.
Ingen vet var han befinner sig någonstans men det finns de som har hävdat att de har sett honom på den avlägsna planeten Dess Oora.
Karx Vaff tillhör en speciell ras av högt utvecklade spejare som kallas för Akamarer.
De härstammar från planeten Raanx Ti som ligger i det mörka Kool'do bältet.
Landskapet där är av en mer komplex natur och det är inte ovanligt att delar av det skjuter upp i luften i långa, grandiosa bågar av sten.
För en utomstående ser omgivningen på Raanx Ti mer ut som en kaotiskt samling av landmassor som spretar upp i skyn åt alla håll och kanter.
Merparten av deras civilisation är koncentrerad till just dessa stenbågar, eller Vaa'xxen-platåer, som Akamarerna själva kallar dem.
Denna speciella terräng resulterade i att akamarerna snabbt lärde sig att leva på de högt belägna landmassorna.
De levde även nere på marken och de extrema höjdskillnaderna mellan landskapen gjorde att de utvecklade ett mycket avancerat luktsinne, vars motsvarighet inte går att hitta hos
någon annan ras i galaxen.
På grund av detta har akamarerna baserat hela sin religion kring sitt utvecklade organ och de dyrkar alla gudinnan Aks-V'togh, som de kallar för luktens beskyddare.
Akamarerna själva är varelser som är kända för sin vita päls, oftast dekorerade med vackra mönster. De har blåa ögon och ser ut som en korsning mellan en katt och en muskulös puma.
De har spetsiga öron, huggtänder och vassa klor på både händerna och fötterna och de går på två ben.
Det är dock det utvecklade luktsinnet som akamarerna är mest kända för.
När de använder sig av detta går de in i ett speciellt tillstånd som de kallar för Voll-Xsor.
I detta läge kan de känna av luktskillnader på en atomär nivå och det finns ingenting som kan undkomma dem.
Under deras långa historia var akamarerna missnöjda med det komplicerade livet som platåerna erbjöd och många av dem emigrerade till andra världar där en av dem var planeten Vaath.
De acklimatiserade sig snabbt där och i huvudstaden Drax lade de grunden till deras högt ansedda spejarinstitut. Detta institut är vida känt och deras tjänster är mycket
eftertraktade i galaxen.
På grund av deras fria livsstil har akamarerna svårt för auktoriteter och de tjänar kungen av Drax med en något motvillig atmosfär.
Karx Vaff är en av de mest rutinerade spejarna på institutet och hans son, Puu-Karx, som precis hade tagit sin efterlängtade examen, var mycket ivrig att få följa i sin fars fotspår.
Oerhört stolt att få arbeta tillsammans med sin son fick de i uppdrag att leta upp och fånga den notoriskt mördaren, Korm R'boss.
Utan några vidare svårigheter lyckades de hitta den fallne vaath-krigaren men innan Karx hann göra någonting gjorde Korm det värsta tänkbara och dödade Puu-Karx mitt framför
hans ögon.
Efter denna tragiska händelse rasade allt för Karx och han livsglädje försvann.
Han blev snabbt beroende av Teljj-blad och Rorrka-gas och levde sitt trasiga liv på olika sumpbarer i staden. Han försökte till och med ta sitt liv men misslyckades.
160 jordår senare ryckte han upp sig och lyckades återfå delar av sitt gamla liv igen.
Han började arbeta för spejarinstitutet igen och inte långt därefter blev han kallad till en audiens med kungen av Drax.
Det skulle visa sig att kungen ville att Karx skulle sätta ihop en grupp spejare för att söka upp och fånga hans vanhedrade son, Korm R'boss, en gång för alla.
Karx hjärta började genast slå snabbare för äntligen hade han fått en chans att ställa allting till rätta. Äntligen, efter alla dessa år, skulle han få möjlighet att utkräva sin
blodiga hämnd på sin sons mördare.
En av de mest ökända gangsterledarna i galaxen är den livsfarliga och smått sinnessjuka Ak-Diir. Han härstammar från planeten Exx’el och är en fyrarmad Maio-koloss.
Planeten ligger i Keenth-systemet och där kretsar den runt sin gula moderstjärna på ett behagligt avstånd. Temperaturen på Exx’el är normal och planeten har, precis som Jorden,
fyra årstider på grund av sin lutning.
Planeten har fyra månar, Dax’see, Bax’dol, Car’dex och Axx’lor och deras närvaro påverkar Exx’el med våldsamma tidvattenskrafter.
Exx’el har en hälsosam livsfauna där mängder av livsformer njuter av klimatet, men det är framförallt en ras som dominerar på planeten och det är de stora och muskulösa
Maio-kolosserna.
Det som särskiljer dem från många andra raser i galaxen är att de har fyra stora armar. Detta, i kombination med deras muskulösa kroppar, gör dem oerhört starka och de är
fruktade i stora delar av galaxen.
De är inte så intelligenta av sig utan drivs istället av mer primala drifter vilket oftast gör dem farliga och oberäkneliga.
Merparten av dem lever i den primitiva huvudstaden, Maiowe-Saroob, som ligger i den bergiga och svårtillgängliga Maio-regionen på planeten.
Det är ett mycket stort område med komplicerade bergsformationer och livet där är hårt och oförlåtligt för alla som bor där.
Eftersom de fyra månarna konstant sliter i Exx’el med sina kraftiga tidvattenskrafter är Maio-regionen extremt instabil. Mängder av vulkaner finns här som spyr ut lava och aska
och detta har format kolosserna och gjort dem mycket härdade och väderbitna.
Det var här som Ak-Diir växte upp och han visade tidigt tecken på en personlighet som inte var som alla andras. Han var inte rädd för någonting och han var extremt risktagande i
allt han gjorde.
Hans instabila humör var som en krutdurk som bara väntade på att explodera och det var inte ovanligt att han gav sig in i blodiga strider med andra kolosser utan någon anledning.
Även fyrbenta Ger’dane-monster, som var fullkomligt livsfarliga för en Maio-koloss, attackerade han om de hade stört honom på något sätt.
Med sitt blodtörstiga lynne riktade han tidigt blickarna mot världsrymden och kände att han ville göra någonting stort.
När Ak-Diir var 140 jordår gammal kapade han ett interstellärt fraktskepp i huvudstaden och tog sig, efter en blodig strid med många dödsfall, till staden Bak på planeten Biss.
Eftersom det är välkänt att Biss är en fristad för kriminella var valet självklart för honom.
När han väl hade acklimatiserat sig i den regniga megastaden sökte han upp de olika gängen där och genomförde en lång rad av uppdrag för dem.
Med sin massiva kroppsfysik och förkärlek för blod och våld var han som klippt och skuren för det kriminella livet.
Han avancerade snabbt upp i rangordningen och det dröjde inte länge innan han lade grunden för sitt egna kriminella imperium, Den svarta halvmånen.
Inte långt därefter blev hans imperium den dominanta faktorn på Biss och han styr nu allting där med järnhand.
Han sitter säkert på sin kriminella tron och det få som vågar utmana honom går alla en brutal död till mötes.
Numera har Ak-Diirs imperium spridit sig till stora delar av galaxen och hans underhuggare ser till att han alltid är uppdaterad med vad som händer i den undre världen.
Sett Rondo är en mycket känd prisjägare från planeten Kortaar.
Hon hade en privilegierad uppväxt där hon och hennes näst-moder bodde i de svävande lyxkvarteten i hennes hemstad Saa-aah Duualiib.
Här uppe bor alla honor i staden och det är upplagt på samma sätt över hela planeten.
Setts moder, Dreesh Rondo, hade ett polisliknande yrke och såg till att det var lag och ordning i staden om nätterna.
Det som gör denna värld unik är att det är honorna som styr i samhället och allting är uppdelat i två skikt.
Det övre skiktet består av ett planet-täckande nätverk av städer. Dessa svävar uppe bland molnen och det är här som alla honorna lever.
Det nedre skiktet, långt nedanför de branta bergsländerna där hanarna lever, hittar man planetens slumkvarter och dessa genomsyras av sumpliknande träskmarker där misär råder.
För inte så länge sedan fick den svarta halvmånen ett fotfäste i flera av slumkvarteren och har börjat rekrytera fattiga och muskulösa hanar till sin organisation.
Hanarna, i det kortaariska samhället, får nämligen inte arbeta eller bestämma över någonting. De har istället en mycket annorlunda roll i samhället och det är att träna deras
kroppar för att bli så muskulösa och attraktiva som möjligt för deras honor.
Detta gör de för att hon-kortaarerna är kända för att vara oerhört glupska av sig.
De kräver mängder av livspartners i sina långa liv och har en näst intill omåttligt stor sexuell aptit.
De är kända för att vara mycket brutala av sig när de parar sig och det är inte ovanligt att hanarna skadas kraftigt under själva akten.
Tillbaka till Sett Rondo så gick hon i de mest exklusiva skolorna och hade en fin och harmonisk uppväxt.
Allt detta ändrades en dag, på det mest brutala sätt, när hon var 27 Jordår gammal.
Plötsligt inträffade en våldsam explosion i Saa-aah Duualiibs lagkvarter när Sett var och hälsade på sin moder.
Många kortaar-honor miste livet i attacken och de som låg bakom explosionen var den svarta halvmånen.
En av de som dog var Dreesh Rondo och om inte det var nog så kidnappades även flera honor av den kriminella organisationen.
En av dessa var Sett Rondo och under mycket lång tid utsattes hon för tortyr och våld och tvingades arbeta för Ak-Diir, som var ledaren för den svarta halvmånen.
Runt 50 Jordår senare, där hon hade blivit oerhört mäktig och stark och var bland de tuffaste och mest härdade kortaar-honorna i galaxen, lyckades hon fly från Ak-Diirs kumpaner.
Länge drev hon planlöst omkring men sökte sig så småningom till megastaden Drax på planeten Vaath där hon numera livnär sig som en våldsam prisjägare.
Hon är oerhört brutal och effektiv i sitt nya yrke och de är få som kan mäta dig med henne.
Inte långt därefter träffade hon den sista människan, Douglas Young, och när hon såg honom tändes en erotisk eld av sällan skådat slag upp i hennes kropp.
Han skulle ju naturligtvis bli hennes livspartner och när Douglas sträckte fram sin hand för att hälsa på Sett, ovetandes att det var gesten där hanen accepterar att bli en
kortaar-honas ägodel, var saken klar.
Det kungliga palatset i Drax har det mesta. Allt ifrån gyllene korridorer i guld till mäktiga avbildningar av kända vaath-krigare på väggarna.
De avancerade KR-600 robotarna är en vanlig syn där inne och de ansvarar för den oerhört strikta säkerheten i palatset.
Med tanke på den stora personalstyrkan som sköter de dagliga rutinerna i byggnaden är det viktigt att deras hälsa hela tiden är i fokus. Detta så de kan tjäna kungen på bästa sätt
under dygnets alla timmar.
För detta ändamål har det konstruerats en enorm sjukvårdsavdelning i byggnaden.
Denna finns i mittsektionen av palatset och utgör 400 våningar som sträcker sig från det 350:e våningsplanet till det 750:e.
Här finns mängder av maskiner som är bland de mest avancerade och dyrbara i galaxen.
Här finns det mesta för patienternas välbefinnande. Allt ifrån finkalibrerade laserinstrument och strålningsrum till hologramhjälpredor som läser av och studerar patienternas
kroppsvärden.
Även en Jing-scanner finns installerad på varje våningsplan. Detta instrument genomför kontinuerliga luftprover på avdelningarna och letar efter smittsamma sjukdomar, bland annat
den livsfarliga Krah-pesten, som kan ödelägga allt liv på en planet om den inte stoppas i tid.
Det som gör sjukvårdsavdelningen så effektiv är att alla medicinska ingrepp ses över av en stor skara robotar som tillhör den hypermoderna Las-serien.
Tillverkade av Kurka Doareks tekniska institut på planeten Corann är denna serien en av de mest avancerade modellerna av sjukvårds-robotar som finns i galaxen.
Enheterna har två armar och två ben och de är över två meter långa.
Själva chassit som utgör kroppen består av nanohärdad Lann-metallit. Det skyddar robotens känsliga innandöme från strålning och andra faktorer som kan påverka dess interna sensorer
negativt.
En datorskärm finns placerad i mitten på robotens bröstsektion. Denna skärm är hela tiden kopplad till robotens patienter och håller koll på deras kroppsvärden.
För att underlätta interaktionen med patienterna, som oftast är från olika världar, är huvudet konstruerat på ett speciellt sätt.
Istället för ett mekanisk ansikte består hela framsidan av en avlång datorskärm. Denna, i sin tur, projicerar samma typ av utseende som patienten har. Detta för att underlätta
kommunikationen mellan dem och framförallt för att få patienten att känna sig lugn och trygg i den sterila sjukhusmiljön.
En intern fyr-kärnig ISP matris som, i sin tur, är seriekopplad till flera Rooshak-processorer sköter alla beräkningar och datorprocesser som Las-modellen utför.
Processorerna är extremt snabba och de kan utföra ett näst intill oändligt antal operationer på ett ögonblick.
När Douglas Young hade fått sitt egna rum i kungliga palatset på Drax och behövde medicinsk assistans var det sjukvårds-roboten 45-Las som tog hand om honom.
En av galaxens mest kända sångerskor. Hon växte upp på planeten Kita Vuss i Buloong-bältet.
Livsformerna som befolkar denna värld kallas för Kivuss och är långa och atletiska och har en ovanligt lång livslängd som sträcker sig till runt 400 jordår.
Vid en tidig ålder märkte Koloobs föräldrar att deras dotter hade en exceptionell talang och det var att hon hade en fantastisk sångröst.
När Koloob sjöng fick hon hela sin omgivning att falla i en harmoniskt trans och ryktet om hennes talang spred sig snabbt i hemstaden, Viist.
Inte långt därefter placerades hon i stadens universitet för musik-instrument och energisång och när hon nådde den myndiga åldern av 100 jordår var hon en fulländad artist.
Nu, när hon äntligen var klar med sina studier, hade hon ett enda mål i livet och det var att bli rik och berömd och leva ut alla sina dagar i en bedårande lyx.
Det lyckades hon med också. Hon uppträdde själv och med andra artister på galaxens största arenor och fick biljoner av fans på tusentals världar som beundrade henne över allt annat.
Koloob brukade speciellt samarbeta med den legendariska energisångaren Korda Yps vilket blev oerhört framgångsrikt för henne.
Det dröjde inte länge innan kändisskapet steg över huvudet på henne och hon blev fullkomligt vedervärdig mot alla i sin omgivning. Hon behandlade alla som sina undersåtar och den enda
hon älskade var sig själv.
Hon levde så här under en lång tid men hennes överdådiga livsstil var inte helt problemfri och törsten efter berömmelse gjorde att hon till slut hamnade i klorna på galaxens mest
ökända gangster, Ak-Diir, som var ledaren för den svarta halvmånen.
I hans fångenskap blev hon gangsterledarens glädjeflicka och slav och tvingades uppträda på arenor som inte mötte hennes strikta krav på lyx och överflöd. Dessutom tog den
profithungriga Ak-Diir alla hennes inkomster och hennes liv blev kraftigt begränsat av detta.
Till slut fick hon nog och efter att ha lyckats smyga sig ombord på en av Ak-Diirs exklusiva nöjeskryssare, när gangsterledaren trodde att hon var borta och uppträdde, sökte hon sin
tillflykt till metropolplaneten Selco Daas.
Där är hon nu på flykt från den grymma slavdrivaren och lever sitt liv långt ifrån den lyx och flärd som hon är van vid.
Den mest mytomspunna och ondskefulla varelsen i hela galaxen är ledaren för den nya regimen, K’tar.
Väldigt lite är känt om denna person och hela hans existens är gömt i ett nästan ogenomträngligt dunkel av mystik. Det man känner till är att han är en fullkomligt hänsynslös varelse
som inte har några som helst begränsningar. Är det någonting han vill ha så finns det inte någonting i galaxen som kan stoppa honom.
Han är hela tiden klädd i en tjock, svart kåpa och det enda som syns är två röda ögon som stirrar ut från den kolsvarta öppningen där ansiktet skall vara.
På grund av detta är det ingen som har sett K’tars ansikte eller figur och det är ingen som vet vilken ras han egentligen tillhör.
Allt detta har bara hjälpt till att skapa en mörk och ondskefull atmosfär runt omkring honom och nämner man hans namn bland folk är blir det oftast knäpptyst och alla stirrar oroligt
omkring sig.
Det är nämligen vida känt att K’tar har ögon och öron överallt och han kontrollerar enorma legioner av svarta skuggkrigare som lojalt lyder alla hans önskningar in i allra minsta
detalj.
Ingen vet hur mycket tillgångar K’tar har men de måste vara enorma eftersom han har en gigantisk flotta med skepp som alla ligger i den så kallade ’förbjudna zonen’ i galaxen.
Alla som äger rymdfarkoster och färdas i rymden känner till den förbjudna zonen mycket väl och gör allt de kan för att undvika att hamna innanför dess dödliga gränser.
De stjärnfarare som har varit dumdristiga nog att utmana K’tar på något sätt har alla gått en snabb och mycket smärtsam död till mötes.
Den största farkosten i K’tars flotta är hans flaggskepp, B’krakk, och det är sällan det skeppet syns till i det öppna. Han sägs leva ombord på just denna farkost men det finns inga
konkreta bevis på detta. Det mesta runt K’tar och hans person baseras nämligen på rykten och hörsägen och ingen vet riktigt vad som är sant eller falskt.
Den mörka ledarens inflytande över det interstellära mediet är mycket stort.
Galaxen är uppdelad i fyra olika regioner och K’tar har full kontroll över två av dem.
Den andra två sektionerna i galaxen kallas för de fria regionerna och på detta sätt har det varit uppdelat i tusentals år. Denna maktbalans har genomsyrat galaxen med sin osäkra
jämvikt… Ända tills nu.
Någonting mycket dramatiskt och okänt har nämligen inträffat någonstans i galaxen och folk har upptäckt en förhöjd aktivitet från K’tars regimstyrkor överallt.
Väldigt många är rädda för den pågående utvecklingen och ingen vet vad som kommer att hända.
Vilda rykten har dock börjat sprida sig runt om i galaxen att K’tar är på jakt efter någonting stort som kan avgöra universums hela existens. Det är ingen som riktigt vet vad detta
kan röra sig om men vissa har hört att den mörka ledaren letar efter någon eller någonting som bär namnet… Douglas Young.
Demanthos-stationen var ett samarbetsprojekt mellan de ledande nationerna på jorden och var det första steget mot en avkolonisering av den hopplöst
överbefolkade jorden. Koloniseringen av planeten Mars var fortfarande ett alldeles för dyrbart projekt så arbetet med Demanthosstationen fick duga för
tillfället. Föga förvånande möttes projektet av en växande skepsis bland jordens befolkning och ju längre tiden gick desto mer infekterad blev debatten
kring dess konstruktion.
Tillgångarna på Jorden vid denna tiden var kraftigt begränsade och att använda en stor del av just dessa resurser för att bygga en koloni ute i rymden
välkomnades inte av befolkningen. Ändlösa debatter följde och det dröjde inte länge innan majoriteten ansåg att pengarna skulle läggas på någonting
viktigare och mer konkret än att satsa på höglyftande, diffusa projekt som ändå inte skulle vara till någon nytta.
Det såg länge mörkt ut för projektet ända tills en asteroid utan förvarning slog ner mitt i Stilla havet och orsakade stora skador på omgivningen.
Mänskligheten chockades svårt av händelsen och svallvågorna som följde från nedslaget skördade över 350 000 dödsoffer runt om vid de närbelägna kusterna
på båda sidorna av oceanen. Plötsligt såg den kritiska majoriteten konsekvenserna av just en sådan händelse i ett nytt ljus och förstod hur dödsdömda vi
alla skulle vara om en betydligt större himlakropp skulle slå ner på vår planet.
Med omedelbar verkan krävde folket handling från jordens ledare och en stor utredning drogs igång kort därefter. Processen var dock mycket komplicerad men
efter flera år av utdragna förhandlingar nådde man fram till en resolution som fick namnet Stjärnhopp. Alla trodde att det rörde sig om det kritiserade
Demanthosprojektet som hade ägt rum ett par år innan men så var inte fallet här. Nej, istället visade det sig att det nya projektet fokuserade på
skapandet av en gigantisk antimateriakanon som skulle ligga i omloppsbana runt jorden. Där skulle den sedan vaka över planeten och skydda mänskligheten
mot framtida asteroidhot.
Det var ett dyrbart och tidsödande projekt men till slut, trettio år senare, stod den klar i en låst bana runt jorden och var redo att användas. Stationen
fick namnet Ikaros från den grekiska berättelsen och äntligen hade mänskligheten fått en chans att skydda sig från de otaliga stenbumlingarna som kretsade
omkring där ute i solsystemets mörka barm. Det stod dock klart ganska snabbt att Ikarosstationen krävde mängder av materiel för att kunna drivas korrekt
så för att slippa den dyrbara frakten från jorden påbörjades äntligen konstruktionen av den tidigare så kritiserade kolonin, Demanthos.
Där uppe skulle människor av alla nationaliteter lära sig att leva ute i rymden och utvinna värdefulla mineralfyndigheter från närliggande asteroider
samtidigt som de skulle hjälpa till att driva Ikarosstationen på bästa sätt. Den nya kolonin placerades på den jättelika asteroiden Demanthos Y-0212 som i
sin tur låg vid en stabil punkt ute i rymden, en så kallad LaGrangepunkt, 670 000 kilometer från jorden.
Himlakroppen hade en imponerande diameter på 26.3 kilometer och tack vare dess snabba rotation runt sin egna axel och med hjälp av modern teknologi gav
den en gravitation som simulerade jordens egna till kolonin. Tjugo år senare hade ett mindre samhälle på 16 700 individer bildats och de flesta invånarna
kallade nu Demanthosstationen för sitt hem.